1997
Birger Jönsson, Helsingborg

”för sitt envetna arbete med att entusiasmera landets idrottshistoriska sällskap i sin dagliga verksamhet beträffande dokumentation och utställningar samt aktiv pådrivare av samarbete mellan sällskapen manifesterat i idrottshistoriska konferenser”

Olle Halldén, Stockholm

”Olle Halldén är beteendevetare och läraren som låtit sina humanistiska intressen blomstra. Det visar på en imponerande bredd i det idrottsliga och vetenskapliga engagemanget. Han är en värdig mottagare av SVIF:s första idrottshistoriska pris”

1998
Inga Löwdin, Uppsala

Bakgrund med många meriter, framförallt som ledare.
”Men meriter av detta slag räcker givetvis inte till för att få SVIF:s pris – det kan vara en god bakgrund. Ett pris förutsätter direkta insatser för idrottshistoria och idrottslig kulturminnesvård. Sådan har Inga gjort sedan länge. Hon har varit en plikttrogen och entusiastisk ledamot av SVIF-styrelsen sedan 1983, vice ordförande sedan 1985. Men framför allt har hon varit ordförande i Upplands idrottshistoriska sällskap – och det sedan starten. Här har mycket uträttats som bär Ingas signatur. Det är den samlade insatsen under många år – och vi förmodar att mycket återstår för Inga i den föreningen – som i det här sammanhanget gjort intryck. Till bilden hör att Inga deltagit vid olika möten i idrottshistoriska sammanhang och där tillfört diskussionen mycket värdefullt genom erfarenheter vunna utifrån hennes egen kula på Upplandslätten.”

1999
Stig Axelsson, Södertälje

”..först som sist får han priset som upphovsman och eldsjäl bakom racketmuseet i Södertälje”.

2000
Jens Lind, Stockholm

”för en filmisk essä som på ett initierat och kärleksfullt vis med oväntade vinklingar populariserat svensk idrottshistoria” i TV-dokumentären Den allvarsamma leken.

2001
Åke Mattisson, Blekinge

”för sitt hängivna idrottshistoriska arbete manifesterat i ett ansenligt antal populärhistoriska skrifter, i synnerhet med anknytning till Blekinge”

2002
Mats Hellspong, Stockholm

”för att han är den professionella humanistiska forskaren utanför de historiska institutionerna som i störst omfattning ägnat sig åt idrottshistorisk forskning”

2003
Åke Jönsson, Landskrona

”för omfattande populärvetenskaplig forskning med idrottshistoriska publikationer av hög klass som resultat”

2004
Amanda Creutzer, Stockholm och Nils-Olof Zethrin, Stockholm

”för att ha tagit initiativ till och genomfört den landsomfattande utmärkelsen av 100 idrottshistoriska miljöer i samband med riksidrottens 100-årsjubileum. Därigenom har kulturhistoriskt intressanta idrottsmiljöer presenterats för en bred allmänhet”

2005
Gunnar Persson, Stockholm

”för ett omfattande, originellt och stilistiskt sobert författarskap med koncentration på fotbollens utveckling under 1900-talet” 

2006
Ture Widlund, Stockholm

”för sin långa gärning som olympiahistoriker med värdefulla insatser som forskare, organisatör och allvetare. Han har varit stiftare av både Sveriges olympiahistorikers förening och International Society of Olympic Historians”

2007
Christian Lindstedt, Göteborg

”för en omfattande studie som skildrar den tidiga maratonlöpning och opinionsbildningen i Sverige på ett samtidigt populärt och vetenskapligt fullödigt sätt, där grenens pendling ”Mellan heroism och idioti” (bokens titel) inlevelsefullt åskådliggörs”

2008
Kjell Fredriksson, Karlstad

”för sin brobyggande roll mellan idrotten och det omgivande samhället”

Björn Persson

”för sitt initiativ till dokumentation av Stockholms idrottsliv”

2009
Ove Karlsson

”för att i decennier har varit ledande inom historisk idrottsstatistik kännetecknad av höga krav på precision och fullständighet samt som oöverträffad kännare av olympisk historia.”

2010
Kjell E Eriksson

”för att som redaktör för webbtidskriften ”idrottsforum.org”, genom modern IT-teknik förmedla aktuell information från den idrottsvetenskapliga forskarvärlden, inklusive ämnesområdet idrottshistorias intressanta och viktiga nisch”.

2011 Håkan Sandblad

”för att ha lyft fram och med stor kunskap presenterat den idrottsliga kulturen i tillbakablickande radioprogram för en större allmänhet”

2012
Torbjörn Andersson

 ”för uthållig, på en gång bred och djuplodande forskning i svensk fotbollshistoria”

2013
Bill Sund

”för sin breda akademiska gärning där svensk idrottshistoria infogas i ett teoretiskt historiesociologiskt och internationellt perspektiv, senast manifesterat i en publikation om svensk cykelsport”

2014
Susanna Hedenborg

”för allsidigt och djupgående studium av hästsportens historiska utveckling i Sverige kombinerat med omfattande internationellt samarbete”

2015
Jonny Hjelm

”för att dels ha genomfört egna studier med tyngdpunkt på den kvinnliga fotbollens historia i Sverige, dels genom kritisk granskning ha berikat bilden av idrottsvetenskaplig forskning i övrigt”

2016
Jan Lindroth

”för sin roll som pionjär inom och utvecklare av svensk idrottshistorisk forskning under snart 50 år, alltid med oöverträffad sakkunskap och smittande entusiasm”.

2017
Leif Yttergren

”för utvecklandet av idrottshistoria som högskolämne och en rik produktion av idrottshistorisk forskning i såväl artiklar som i böcker. 

2018
Tord Juszczak

”för sin engagerande dokumentation av sörmländsk idrottshistoria i allmänhet och Eskilstunas i synnerhet” 

2019
Eva Olofsson

”för sin banbrytande insats för idrottsforskning, i synnerhet utifrån ett genushistoriskt perspektiv”

2020
Johnny Wijk

”Johnny Wijk har bidragit till den idrottshistoriska forskningen sedan 1990-talet. År 2005 kom ”Idrott, krig och nationell gemenskap. Om riksmarscher, fältsport och Gunder Hägg-feber”, en bok om idrotten i Sverige under andra världskriget. Sedan dess har Wijk bland annat skrivit om de starka framgångsperioderna för svensk tennis respektive golf under 1900-talets sista decennier, liksom om relationen mellan idrott och politik på den internationella arenan.
Johnny Wijk är en god stilist som har förmågan att skriva på ett lättillgängligt och engagerande sätt. Genom att publicera både idrottsvetenskapliga artiklar och populärvetenskapliga texter om idrott tillgodoser hans verksamhet SVIF-medlemmarnas intressen på ett utmärkt sätt.” 

2021
Hanserik Tönnheim

”Hanserik Tönnheim har under lång tid varit en central person för utgivningen av idrottshistorisk litteratur och forskning i Sverige. Han har också givit ut annan kulturellt och samhälleligt orienterad idrottslitteratur. Vidare har han gjort betydelsefulla insatser genom återutgivning av idrottsliga klassiker såsom Ivar Lo-Johanssons ”Jag tvivlar på idrotten”, med ett vetenskapligt orienterat förord.
Hanserik Tönnheim var under tiden 1996 – 2007 ledamot i styrelsen för Svenska idrottshistoriska föreningen. Han ingick även i redaktionen för föreningens årsbok. Där spelade han en oumbärlig roll inte minst för årsbokens grafiska och redaktionella modernisering. 

Han ingick också i gruppen som skapade RF:s stora 100-årsskrift ”Ett idrottssekel” inför jubileet 2003, med Jan Lindroth och Johan R. Norberg som redaktörer.” 

2022
Karl Örsan

”Karl Örsan har vigt sitt liv åt idrottshistorien.
Som intendent, och senare chef, för Riksidrottsmuseum har han alltsedan 1992 varit drivande i utvecklingen av muséets samlingar, utställningar, seminarier och möten. Han hade avgörande betydelse för etableringen av Konsthall 16, Sveriges första konsthall där konst och idrott möts.
Under 2021 fick Karl Örsan förverkliga en av sina drömmar. Han producerade utställningen ”Barnlekar”, som hämtar inspiration från den nederländske konstnären Pieter Bruegel d.ä. 

Han har under många år organiserat mycket uppskattade idrottshistoriska stadsvandringar i Stockholm.
Under tiden 1994 – 2019 var han ledamot i SVIF:s styrelse, ordförande 2015 – 2019.” 

2023
Håkan Andersson och Erik Niva 

”Med gedigen research, stor kunskap, bra dynamik och ett smittande engagemang har Erik Niva och Håkan Andreasson lyckats med något som varit en svår nöt att knäcka: att locka hundratusentals personer, många av dem unga, att ägna flera timmar per vecka åt idrottshistoria. Med podcasten When We Were Kings, där duon Niva/Andreasson sedan hösten 2019 berättar om historiska fotbollslag, spelare, turneringar eller säsonger, har nya generationer fotbollsintresserade fått lära sig att idrottshistoria kan vara både en central del i idrottens självförståelse och en nyckel för att förstå samhället i stort. I avsnitt som inte sällan passerar tretimmars-strecket använder Erik Niva och Håkan Andreasson sina kunskaper för att berätta om fotbollens växelverkan med samhälle, kultur och politik. Oavsett om det handlar om Sverige 1958, Argentina 1978, Västtyskland 1990 eller Umeå IK 2002/03 får den som lyssnar lära sig mycket, såväl om individerna på planen och läktaren som om de större historiska skeenden som fotbollen alltid är en del av.”